Storkprojektet har pågått sedan 1989 och drivs av Naturskyddsföreningen i Skåne tillsammans med Skånes Ornitologiska Förening. Vi föder upp och släpper ut storkpar och årsungar som ska bygga upp den vilda stammen. Vår ryggrad utgörs av ett stort antal volontärer. Därtill finns en ledningsgrupp, ett arbetsutskott samt en anställd projektledare.
De första vita storkarna invandrade troligen till Skåne på 1400-talet. Därefter ökade antalet fram till 1800-talet. Från 1850 behövdes mer åkermark och en omfattande landskapsförändring inleddes som skulle bli början till slutet för storken. Våtmarker dikades ut och betesmarker odlades upp eller planterades med skog. Efter Det sista storkparet häckade 1954 på gård utmed Klingavälsån. För att få tillbaka storken startade 1989 Storkprojektet. Metoderna och storkarna hämtades från Aneboda i Småland där man ett decennium tidigare hade börjat avla stork. Det första hägnet i Skåne uppfördes på Karups Nygård inte långt från den sista häckningen. Därefter har flera hägn uppförts och även lagts ner.
Metoderna bygger på utplantering av storkpar samt att främja en omfattande produktion och flyttning av ungstorkar varje år. I de permanenta hägnen (egentligen voljärer) bildar storkarna par och häckar ett eller flera år varefter de släpps ut. För att sprida storkarna använder vi s.k. utsläppshägn. Paren placeras i hägnet under vintern och på våren släpps de ut för att häcka. I hägnet placeras även några ungstorkar som inte släpps ut men som ska öka chansen att de utsläppta storkarna stannar på platsen. Proceduren upprepas årligen till dess att en lokal stam har etablerats. Dessa storkar övervintrar eftersom de har vistats i hägn många år.
För att bygga upp en vild stam är det viktigt att det varje år i augusti-september flyttar ett stort antal ungstorkar från Skåne. Förutom alla ungar som föds i frihet låter vi även ut alla ungar som föds i hägn komma ut för att flytta. När dessa storkar blir redo för att häcka återvänder de till Sverige och Skåne.
Det huvudsakliga arbetet består nu i att sprida stammen till de bästa områdena i Skåne och att hindra vilda storkar från att övervintra. Vi befinner oss i en fas där den vilda stammen har börjat byggas upp. År 2014 häckade det första vilda egenproducerade paret i Skåne och flera storkar har återvänt. Samtidigt har vissa av dessa storkar valt att övervintra varför de inte är att betrakta som vilda. Vi släpper numera ut samtliga ungar som föds i hägn och majoriteten flyttar. För att få veta om det finns förutsättningar för en vild stam så att projektets målsättning kan uppnås behöver vi under de kommande åren mäta hur stor andel av de som flyttar som återvänder för att häcka.
Storkprojektet drivs av Naturskyddsföreningen i Skåne och Skånes Ornitologiska Förening (SkOF). Tillsammans bildar föreningarna en ledningsgrupp med fyra representanter vardera. Grunden för projektets verksamhet utgörs av ett stort antal volontärer vars arbete leds och samordnas av en anställd projektledare. För allmänna frågor om projektet kontakta någon av våra kontaktpersoner.
